Trött på livet?

Jag hade tänkt att detta skulle bli en rolig blogg men ska jag helt ärlig så känner jag inte mig rolig för 5öre!! Jag har blivit en riktig bitter klagotant som inte ser ljuset i tunneln.. Ibland känns det som om dagarna när Isabella mår dåligt är oändliga, de övervinner de bra dagarna. Idag har jag velat ge upp och resa ensam utan varken man eller barn till e öde ö. En låda Carlsberg och ett par manolo stilettskor. Jag orkar inte, speciellt när jag hörde på tv'n igår att det faktiskt är bevisat att personer som får sova ordentligt faktisk är vackrare!!! Hur i hela friden kommer jag se ut om jag redan har svarta ringar under ögonen och jag inte får sova på nätterna? Jag har slutat att försöka gå å lägga mig tidigt eftersom jag iaf får gå upp å ge mat å medicin 23 och mer medicin 24:00 sen är det vattnet som är jobbigt eftersom hon dricker så mycket och behöver det med så går jag upp när det är som värst 1 gång i timman. Sist jag fick sova ut riktigt var när Robert var på sjukan med henne över en natt. Nu känns det som om jag knuffar undan mina vänner eftersom jag inte orkar ta mig iväg för att ses. Packa 12hundra ombyten och mediciner och handukar papper ögondroppar... Orkar bara inte. Är jag en kass mamma nu? Jag kanske bara inte är gjord för att gå hemma med barn? Kanske trivs mycket bättre med karriären? Usch Vi var i Danmark förra helgen på The reef hotel i fredrikshamn. Vi åkte tidigt på fredag morgon och jag var nästa helt säker på att Bella skulle må dåligtför det blir alltid så när vi planerat något. Hon hade mått dåligt2 dagar innan. Vi satt i bilen 7 på fredag morgon och åker 2 km då hon börjar kräkas kaskader över hela bilen och henne själv. Vad gör vi? Ska vi vända å åka hem så att Emma får lida med? Nej vi åker.. Men hon mår ju inte bättre på resan. Det blir så himla påfrestande både fysiskt å psykiskt. Mitt barn är dödligt sjuk och jag kan inte göra ett smack. Det enda jag gör där jag igentligen ska skämmas över är att klaga. Gud var otacksam jag är... Hon lever ju och kommer göra det många år framöver när andra förlorar sina barn varje dag. Hon är ju som viklken unge som helst bara trasig inuti. Ska försöka sova en stund nu... Jag trodde visst att detta var klagomuren idag ;)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vännen min, får jag bara säga någramsaker till dig?

Du är bara mänsklig, man måste få vara ledsen och tycka att saker är jobbigt. Det man inte får göra är att ge upp helt och hållet. Men du är en av de starkaste personerna jag känner så jag vet att du kommer att kämpa vidare även om det känns skit och helvete.

Jag vet inte om detta gjorde att du kände dig lite lite bättre, uttrycka mig i text är inte min starkaste sida men jag tror att du förstår att jag menar väl. Pöss jag tänker på dig varje dag! / k

2010-12-18 @ 00:05:27
Postat av: Iréne

Hej, jag tror inte att du är en dålig mamma! Jag känner också så. Att jag inte är gjord för att vara hemma, om jag blev gravid nu skulle jag få panik inför tanken att gå hemma typ 1 1/2 år till! Att jag är en dålig, otacksam mamma och jag har ändå en frisk dotter! Som visserligen inte sov en hel natt på 1 år, men hon är ju frisk! Kämpa på! Mvh Iréne

2011-02-08 @ 19:35:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0