Det lyckades:)
Jag kan aldrig förklara känslan som jag har just nu, jag gråter gråter men av lycka. Att snart gå in i v 15 med ett barn som faktiskt är frisk är helt ofattbart. De senaste dagarna har varit berg och dal i käslor och jag har mått för andra gången riktigt dåligt psykiskt. Att nu veta vad man måste gå igenom vid eventuell avbruten graviditet är vansinnigt. Usch ingen borde få uppleva det. Från att vara inställd på det till att få veta att barnet som sparkar mig i magen är som jag frisk men bärare av genen:) Jag får denna gången föda mitt barn i rätt tid och behålla det för alltid. Sverker ringde ( bellas läkare) och var helt till sig och sa att han visste att vi gjorde rätt sist, det skulle gå:) Han tycker vi är så starka som ändå avbröt för barnets skull sist. Såååååå härligt! Jag kan puta hur mycket jag vill nu med magen och jag behöver inte känna mig tjock och undra vad folk tänker. Inte ljuga mer:) det är så skönt att om någon timma eller två se minen på Isabella när vi säger att mamma har en riktig bebis i magen nu och att hon ska bli storasyster. Emma grät.. Hon visste om men allt släppte när hon fick resultatet:)
Livet är underbart nu sååå lyckligggggg
